Tjuvåkaren som hjälpte mig hitta Hammarskjöld…

I den mest intensiva slutfasen av arbetet med min bok om 𝘔𝘰𝘥 𝘢𝘵𝘵 𝘮𝘰̈𝘵𝘢 𝘮𝘰𝘵𝘨𝘢̊𝘯𝘨𝘢𝘳 𝘪 𝘭𝘦𝘥𝘢𝘳𝘴𝘬𝘢𝘱𝘦𝘵 ”låste” jag in mig på Sigtunastiftelsen.

Jag behövde skriva klart boken – och flydde från prokrastineringsapan🐒 Du vet, den där som alltid poppar upp när något VIKTIGT behöver göras – och får en att istället scrolla wikipedia, städa förrådet eller googla citat om prokrastinering 🫣

Det började bra. Jag satte mig vid det anrika skrivbordet på mitt författarrum i Sigtuna och satte igång. Men sen dök han upp, den luriga uppskjutarapan. “Hej!” sa han. “Ska vi inte utforska det fina biblioteket här? Bara en liten stund.”

Tre timmar senare hade jag bläddrat igenom ett antal vackra konstböcker och nördat ner mig i bibliotekets litteratur av – och om – Dag Hammarskjöld.

Som ju inte ALLS hade något med mitt bokprojekt att göra…

Eller?

Ju mer jag läste, desto tydligare blev det: Dag Hammarskjöld förkroppsligade just det modiga, mänskliga ledarskap jag försökte fånga i boken.

Parallellt med att han reste världen över som FN:s generalsekreterare, gjorde han en inre resa av reflektion och kontemplation. I hans dagbok 𝘝𝘢̈𝘨𝘮𝘢̈𝘳𝘬𝘦𝘯, som publicerades efter hans död 1961, får vi följa hur han ständigt arbetade med sig själv, sitt ledarskap – och sin andliga styrka.

När vi går före – som Hammarskjöld gjorde – ger vi alla runt omkring oss tillåtelse att göra som vi gör. Det är vad ledarskap handlar om. I 1950-talets hierarkiska FN-organisation visade han i praktisk handling vad han ville se hos sina kollegor. Han ville skapa en miljö där det var tillåtet att både opponera sig och göra fel, utifrån devisen att rädda medarbetare inte vågar spänna bågen.

Hammarskjöld ägnade sig åt det som idag kanske skulle kallas att bygga psykologisk trygghet.

Visst är det mäktigt att det där MODERNA ledarskapet fanns redan för 70 år sen!

Och kanske har jag börjat se på min egen prokrastinering med lite nya ögon.

Tänk om det inte BARA är ett sätt att undvika något svårt.

Tänk om det också ibland kan handla om att tillåta sig själv att gå vilse.

För ibland är det när vi släpper kontrollen, tappar riktningen lite och följer fripassageraren, som vi snubblar över just det vi behövde.

Eller… är det här bara en elegant ursäkt för att rättfärdiga mitt notoriska uppskjutande?

Har du också hittat några oväntade skatter när du låtit prokrastineringsapan leda dig på villovägar?

Jag är nyfiken – berätta gärna!

(och så har jag en viktig deadline, så behöver material att prokrastinera på…🫣)

Tjuvåkaren som hjälpte mig hitta Hammarskjöld…

Du kanske också tycker om

Kan vi ha tillit och kontroll samtidigt?

Sluta svälja dina känslor på jobbet