Häromdan när jag skulle hämta en resväska i förrådet möttes jag av en liten mus.
Jag skrek! Högt! Jag blev livrädd!
Tills jag insåg att det bara var en liten mus…
Jag kände mig så fånig. Här hade kroppen gått in i full beredskap att fly… från en liten mus.
Hjärnan är oändligt fascinerande. Den är konstruerad för att leta fel och faror – ja, för att skydda oss mot allt som kan hota. Men ibland överreagerar den. Det är som att den inte riktigt kan skilja på livsfara och lite obehag.
Har du tänkt på hur vi ibland reagerar när vi står inför tuffa situationer som kräver mod – särskilt i relation till andra människor? Som att tala inför grupp, ge feedback till en kollega eller erkänna ett misstag.
Hjärnan har en tendens att tolka såna situationer som hot eller fara – när det egentligen bara är lite obekvämt. När vi upplever det där sårbara triggas hjärnans uråldriga alarmsystem. Reaktionsmönster som ska skydda oss aktiveras – och kroppen reagerar genom att försöka distrahera oss, ta oss ur situationen eller avreagera oss på andra.
Fight, flight, freeze.
🛡️ Det är då perfektionisten inom oss dyker upp. Eller prokrastineraren. Eller kanske cynikern.
🛡️ Det är då vi intalar oss att det nog är bäst att skjuta på det där modiga samtalet.
🛡️ Det är då vi sitter uppe halva natten och förbereder den där dragningen – för att ha koll på varje liten detalj.
🛡️ Det är då vi skojar bort misstaget… och dämpar den jobbiga känslan med en drink.
Vad är egentligen sårbarhet?
Sårbarhet är upplevelsen av osäkerhet, risk och känslomässig exponering inför andras reaktioner.
Tänk tillbaka på modiga handlingar du gjort. Förmodligen kändes det både sårbart och obekvämt precis när du tog steget. Dr Brené Browns forskning visar att vi inte kommer till modet utan att kliva in i sårbarheten – ja, vår mänsklighet helt enkelt! Mod och sårbarhet är oskiljaktiga. Du kan inte få mod och bekvämlighet samtidigt.
Titta på figuren här ovanför!
Den kommer från min bok om Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team och illustrerar sårbarhet.
Ser du att det också ser ut som en mus?
En liten gullig mus.
Nästa gång du kliver fram och gör något modigt, delar med dig av dig själv – fast det känns läskigt – tänk då på den lilla gulliga musen.
En liten mus i förrådet är harmlös. Precis som att be om hjälp på jobbet, fatta ett tufft beslut, ta ett modigt samtal, säga “jag vet inte” på ett möte, eller dela med dig av ett misslyckande. Den obekväma känslan är inte livsfarlig. Det är bara lite sårbart – just då – för du vet inte hur det kommer tas emot.
Låt inte din hjärna – som vill skydda dig från obehaget i stunden – sabotera för dig på sikt.
Vet du förresten hur lång tid den där intensiva obehagskänslan håller sitt grepp om dig när du kastar dig ut i sårbarheten och ovissheten?
I snitt åtta sekunder.
Åtta obekväma sekunder klarar du – jag lovar!
Överlista hjärnan med hjälp av 8-sekunders-knepet.
Det ”livsfarliga” kanske inte är så farligt ändå…